Svanhopp

Fadern dör och sonen står kvar med sorgen, frågorna, förebråelserna, skulden. Den döde, en känslosam levnadskonstnär, möjligen odugling, har hittat genvägar och ursäkter så länge sonen kan minnas. Det största löftet som aldrig infriades var kanske fadern själv, och hans besvikelse och självhat får nu fritt spelrum i sonen, som inleder en undersökning av den äldres liv och död, lika mycket för att finna honom som för att befria sig från honom, den snacksalige suputen, charmören och trixaren som trots grotesk övervikt alltid kunde prestera ett perfekt svanhopp från hög höjd.<br/><br/>Sonens minnesarbete blir till en glimrande barndomsskildring i vilken fadern alltid tycks sväva någonstans där ingen kan nå honom. En berättelse om medberoende, förlust och tillkortakommanden - men kanske mest av allt om kärlek.